Swiped right

Jag är en sann romantiker. Eller jag har iallafall velat tro på kärleken i alla relationer, vare sig det är kärleken till ett djur, en familjemedlem, vän eller en pojkvän. Ur kärleken uppstår någon slags drivkraft som för oss framåt.

Jag kom till en punkt i livet där jag kände att allt hade stannat av. Så jag gav Tinder en chans som en kul grej, mest i jakt på någon slags bekräftelse tror jag. Ni som har använt Tinder vet ju hur jargongen går och hur man mer eller mindre medvetet placerar in människor i fack. Och jag ser mig själv som rätt kräsen när det kommer till min kategori av ”fack.” 
Men så sitter jag där och swipar en dag. Jag lyckas på något sätt bläddra förbi den mest intressanta killen som jag hittills hade sett på Tinder. Jag vet att jag skriker högt i min ensamhet, NEJ! För har du bläddrat förbi någon, så kommer han inte upp igen. Så var det iallafall då. Vet ni vad jag gör? I ett desperat försök så startar jag om hela Appen på nytt (kommer inte ihåg om jag var tvungen att göra ett nytt konto, eller hur det var.) På något sätt lyckades jag iallafall. Nu är jag desperat, jag SKA hitta den där killen igen. Och det gör jag. Jag swipar höger i hopp om att han ska göra desamma på mig. 
Vet ni vad, efter endast 10 minuter hade självaste Joakim besannat min önskan. Utan minsta eftertanke skriver jag till honom. Han svarar. 
Inom en vecka springer jag in i honom på krogen. Jag följde med honom hem den natten. Jag trodde aldrig att man kunde bli så säker på sin sak, men morgonen därpå så bara visste jag. Han är biten i mitt pussel. 
Efter en mysig förmiddag tillsammans så skulle jag knata därifrån. Jag gick då hem till min bror. 
När jag stövlade innanför hans dörr i gårdagens partyoutfit med mascara under ögonen så skriker han;
- vad i helvete har du gjort? Du har aldrig varit så ful i hela ditt liv! 
Men nu ca 2 år senare säger han: Du gjorde det i rätt ordning syrran. Du träffade den bästa killen, som du nu ska gifta dig med. Som nu är min bästa vän. 
Det trodde du inte va, brorsan?