Idag startade vi dagen med en frukost på sängen. Det kan vara det bästa jag vet. Det är något som står högt på listan av prioriteringar. Det är våran heliga tid tillsammans. Att bara få vara, titta på serier och mysa. 
I övrigt har dagen varit rätt så kravlös. Vänner har varit på besök, planer har smidits och pizza har bakats. En väldigt mysig dag om ni frågar mig.

Som individ är man en sammansättning av olika personligheter med olika delar, som bildar ett och samma komplexa system. Våra erfarenheter gör att vi värdesätter det vi anser vara viktigt. Vi har olika drivkrafter, motiv och behov. På så sätt skulle man kunna säga att man är fånge i sitt eget sätt att vara. Vi agerar inte bara som vi gör för att vi har olika egenskaper, utan för att hela personlighetssystemet fungerar på ett visst sätt. 
Desto större förståelse vi har för detta, desto mer tolerans får vi för andras brister och egenheter. Vi är resultatet av våran historia. Ett beteende förändras inte över en dag. Att ha förståelse för att vi är olika, gör att vi kan anpassa våra egna beteenden i olika möten med andra.

Detta med att människor är olika har varit ett hett samtalsämne hemma på senaste tiden. För det är just vad jag och J är. Vi är olika. Alla är olika. Men på något magiskt sätt så kompletterar vi varandra. Det faktum att vi människor är så unika är att ingen kan beskriva en annan människa på ett fullkommligt sätt. Det är rätt fascinerande. Då kan man själv börja fundera på hur man är som person och att alla andra är annorlunda. En liten tankeställare.

Utöver heta diskussioner om olikheter så tog vi en sovmorgon imorse, gjorde frukost och åkte iväg och provkörde en ny bil. En Jeep. Vi är i behov av en större bil, med betoning på större, shit vad stor den var jämfört med våran. När säljaren beskrev bilen så var likheterna stora med Pepsi (hund), stor, stark och den lufsar på i sin egen takt. Vi tog även en sväng på Ikea, åt lunch och fikade. Nu är J på jobbet och för mig blir det en lugn kväll. 

Är superglad över att jag fick tag i dessa innan de tog slut. Mina krav var aningen höga då jag insåg att jag behövde en uppdatering i skohyllan. Jag ville ha en sko som passade till alla mina plagg. Vanligtvis innebär det flera par skor.
Men så hittade jag Rennitas by Malene Birger och de lyckas binda ihop hela min garderob. 

Ni vet när man är sådär super hungrig, tappar all energi och humöret svänger åt olika håll? Och så måste man bara åka iväg och storhandla innan man kan laga maten. Skördefesten är i full gång i butikerna och till min älskade kocks stora förtjusning kostade rotfrukterna 1 kr per kilo med en gräns på 8 kg per hushåll. Vi kom såklart ut ifrån affären med 8kg rödbetor, 8 kg kålrot, 8kg vitkål och 8kg gullök… 
Vi kan väl lite smått konstatera att min man gillar sina rotfrukter.
När vi kom hem hade jag hamnat i en riktig hungersvacka. När jag ifrågasatte Joakim hur han fortfarande kunde hålla humöret uppe när vi inte hade ätit på flera timmar, så fick jag till svar: Om inte du har tålamod, så måste jag ha det. Vi stöttar varann.
Han är bra go min man! Sedan ställde han sig och lagade en jättegod linssoppa. 

Annars har vi haft asiaten här på besök under dagen, men han var så snabb så jag hann inte ta kort på honom. 

Imorse fick vi finbesök av självaste Pepsi. Vi skulle hjälpa min syster och hänga lite med honom medan hon var på jobbet. Pepsi är hennes pojkväns familjs hund. Så detta var första gången vi fick träffa honom. Det var kärlek vid första ögonkastet. Vilken guldklimp!
På eftermiddagen kom Daniel med sina tre hundar, så ja, det blev rätt livat till en början när hundarna fick hälsa på varandra. Men inga tvivel där, Daniel kan sin sak. 
Nu sitter killarna ute på terassen och spelar in en ny musikvideo och hundarna sitter fint i varsitt hörn. Jag är rätt chockad över att grannarna inte har gjort sig hörda än, för det ekar verkligen över hela stan. Men vad vet jag, jag hoppas att de är lika imponerade som jag är, för det svänger kan jag lova. 

Söndagar är heliga för mig. Det är oftast den enda dagen på veckan som jag och Joakim har tillsammans. Jag jobbar mycket kvällar och nätter och herrn jobbar fan jämt. Han sliter den där karln. Han tycks ha en energinivå utöver det normala. 
Så idag har vi bara strosat på stan, fikat med vänner och införskaffat en ny matberedare (KitchenAid.) Jag blev då helt överlycklig och beställde potatisgratäng som jag har längtat efter. Kocken i huset var väl sisådär nöjd med matvalet. Jag är riktigt bortskämd som lever med en kock. Å potatisgratäng lever väl inte riktigt upp till hans standard. 
Båda var iallafall nöjda i slutändan, jag fick min gratäng och han fick prova sin nya leksak. 

För några år sedan så såg jag alltid till att spara ihop pengar så att jag kunde vara ledig hela sommaren. Den tiden är förbi. Nu har jag jobbat heltid tre somrar på raken. Å ni vet sådär i sluttampen så är man rätt så slut. Så jag och Joakim bestämde oss för att åka till Spanien i en vecka. Tanken var att vi skulle hyra bil och strosa runt och se lite av Alicante. Det blev ingen bil och det blev inget strosande. Det blev poolen. Jag har alltid föredragit att sola och bada vid havet. Brukar bli rätt så rastlös av att ligga vid en pool en hel dag. Men nej, detta var faktiskt den bästa semestern som jag har haft. Efter en fullspäckad sommar så fick vi bara vara och rå om varandra. Det var precis vad vi behövde. Är så tacksam för att vi kan åka ner dit när vi vill eftersom att Joakims moster Monika, har ett hus där nere. Vem kunde tro att det skulle dyka upp en sommarstuga i Spanien?
Vi hade även införskaffat oss en ny kamera (Canon eos 6d) precis innan vi skulle åka, så det var jätteroligt att experimentera lite med den. Jag har fortfarande sjukt mycket att lära. 

Jag är en sann romantiker. Eller jag har iallafall velat tro på kärleken i alla relationer, vare sig det är kärleken till ett djur, en familjemedlem, vän eller en pojkvän. Ur kärleken uppstår någon slags drivkraft som för oss framåt.

Jag kom till en punkt i livet där jag kände att allt hade stannat av. Så jag gav Tinder en chans som en kul grej, mest i jakt på någon slags bekräftelse tror jag. Ni som har använt Tinder vet ju hur jargongen går och hur man mer eller mindre medvetet placerar in människor i fack. Och jag ser mig själv som rätt kräsen när det kommer till min kategori av ”fack.” 
Men så sitter jag där och swipar en dag. Jag lyckas på något sätt bläddra förbi den mest intressanta killen som jag hittills hade sett på Tinder. Jag vet att jag skriker högt i min ensamhet, NEJ! För har du bläddrat förbi någon, så kommer han inte upp igen. Så var det iallafall då. Vet ni vad jag gör? I ett desperat försök så startar jag om hela Appen på nytt (kommer inte ihåg om jag var tvungen att göra ett nytt konto, eller hur det var.) På något sätt lyckades jag iallafall. Nu är jag desperat, jag SKA hitta den där killen igen. Och det gör jag. Jag swipar höger i hopp om att han ska göra desamma på mig. 
Vet ni vad, efter endast 10 minuter hade självaste Joakim besannat min önskan. Utan minsta eftertanke skriver jag till honom. Han svarar. 
Inom en vecka springer jag in i honom på krogen. Jag följde med honom hem den natten. Jag trodde aldrig att man kunde bli så säker på sin sak, men morgonen därpå så bara visste jag. Han är biten i mitt pussel. 
Efter en mysig förmiddag tillsammans så skulle jag knata därifrån. Jag gick då hem till min bror. 
När jag stövlade innanför hans dörr i gårdagens partyoutfit med mascara under ögonen så skriker han;
- vad i helvete har du gjort? Du har aldrig varit så ful i hela ditt liv! 
Men nu ca 2 år senare säger han: Du gjorde det i rätt ordning syrran. Du träffade den bästa killen, som du nu ska gifta dig med. Som nu är min bästa vän. 
Det trodde du inte va, brorsan?

Ni vet när man projicerar sidor av sig själv, som man inte riktigt kan stå för, på sitt syskon. Bara för att man kan. Många gånger kan det bli en känslomässig berg -och dalbana, men det knyter oss samman, formar oss och banden blir extra starka. Det är iallafall så min relation till min lillasyster har fått sitt fotfäste. 

Hon är min närmaste vän och hon läser mig bättre än vad jag själv gör många gånger. För mig betyder familjen allting.
Men det är något speciellt med en lillasyster. Vi är så fruktansvärt lika men ändå så olika. 

Nu ska hon flytta. 
Ni vet när man sätter sig i en soffa bredvid en annan person, de flesta vill gärna ha lite space emellan. Sen har vi min syster, till en början sätter hon sig på avstånd, för att sedan försiktigt sätta sig närmre och närmre. Till slut sitter hon så nära att man ser ut som en person. Det är så nära jag vill vara min syster. 
 

Som sagt så har jag jobbat hela sommaren, men vi har faktiskt hunnit med en hel del andra saker också. De kvällarna som har betytt mest för mig är de vi har tillbringat här hemma på terassen. Vi är riktigt lyckligt lottade som har en så fin vy över Karlstad. Jag är i grund och botten ingen stadsmänniska. Jag trivs bäst i naturen. Men när jag går ut på terassen så sveper samma lugn över mig såsom ensamheten i naturen. Häftig känsla när man ändå bor såpass centralt. Jag tror det kallas, att ha hittat hem. 
Vi har iallafall haft många fina kvällar här i goda vänners sällskap.

Jag hade inte kunnat varit mer stolt än att faktiskt få titulera mig som ”wife.”
Jencine heter jag och jag är Joakims blivande fru. Bakom varje framgångsrik man, står en stark kvinna, eller hur var det? Så nu tänkte jag passa på att dela med mig lite av mig själv och vårt liv tillsammans.

Ni vet när man slås av ett fullkomligt lyckorus, ett sånt där rus som aldrig släpper. Det är så jag ser på mitt och Joakims förhållande sedan han friade till mig. Han gav mig sin framtid. Det var den vackraste och mest kärleksfulla kvällen som jag har varit med om. Jag är så tacksam över att jag fick dela den med mina vänner och familj. Jag är inte van vid att stå i rampljuset, men den där kvällen förde självaste Eksperiens mig in i ljuset och där tänker jag stanna.

Julen var väldigt hektisk med massa jobb, dödsfall och trassliga relationer men vi hade trots allt bestämt oss för att ha livets nyårsfest. Allt skulle styras upp i minsta detalj, allt från facklor på terassen till mat och drinkar. Tackar min vapendragare Malin som gick in i rollen som hönsmamma då jag var på jobbet. Missförstå mig rätt, men ja, utan en ledare i våran lilla kompis krets resulterar oftast i tusen spridda ideér som svävar iväg fullständigt och det fanns det inte tid för.
När jag kom hem från jobbet så hade hela inköpslistan bockats av, då återstod bara allt småfix inför själva nyårsafton.
På förmiddagen var jag super stressad och lite smått irriterad, ville såklart att allt skulle bli perfekt. Hela lägenheten var full med folk som hjälpte till och jag vet att jag förundrades över varför Joakim hade ett ovanligt stort tålamod, för jag såg ju på honom att han var lika stressad som jag var. Min magkänsla sa även att det var någonting som det smusslades med bakom min rygg. Men jag tänkte att det kanske var en ny låt eller något liknande han hade satt ihop. Vi satte alla förberedelser mitt i prick när gästerna började droppa in. 
Kvällen blev magisk. Ni vet den där klassiska slutscenen då mannen får kvinnan och vise veresa. Den blev och är min verklighet. Jag ska göra allt för att få Joakim att känna, att jag är kvinnan han kallar, hem.

Videon talar för sig själv.